School Project

This post will be in Swedish! It's actually the first one... Why I write in English in the first place is because I find it easier to express myself in it, but also because I want to travel after the gymnasium and therefore it's easier connect with people I meet along my way.
 
In school, we have an assignment: to come up with an idea for the project we're having our senior year. Here is one of my suggestions...

Idéskiss bok

"Ända sedan jag var liten flicka har jag alltid älskat att uttrycka mig i skrift. Jag blev kallad lillgammal hit och dit, redan när jag var fem år gammal. Jag hade till och med ett litet låtsas-bibliotek i mitt rum, bestående av böcker alla skrivna samt illustrerade av en och samma författarinna; mig. Min personliga favorit var följetongen ”Ormis och Maski”: min handskrivna "bok" som jag övertalade pappa att skicka in till bokförlaget Egmont. ”Ormis och Maski” blev ingen storsäljare som jag hade hoppats på, men jag mottog ett fint brev från Egmont och detta blev en början på mitt brinnande intresse för att skriva. 

Sedan dess har jag inte skrivit barnberättelser, utan istället skrivit dagböcker och bloggat. Bloggat om allt mellan himmel och jord, egna tankar och idéer, saker jag själv finner inspirerande och motiverande samt lagt upp bilder jag själv tagit. Min första blogg började jag på när jag var kring 14 år, men på senare år har jag tagit skrivandet till en annan nivå: att skriva på engelska samt att försöka hjälpa andra tjejer i min ålder att hitta motivation; både i studierna och i livet rent allmänt.(lifeasalexandra.webblogg.se) 

Alltid har jag tänkt och drömt väldigt mycket. Jag minns så väl vårdagen i årskurs ett, när jag fick en mild utskällning av lärarinnan som påstod att jag dagdrömde ”för mycket” på lektionerna. Visst hängde jag med och lyssnade på min torrboll till lärarinna, men mina tankar befann sig i en annan värld. Idag ägnar jag betydligt mer uppmärksamhet till skolan, men jag finner det minst lika viktigt att låta tankarna och skrivandet vara en del av min livsstil, fast på ett annat plan på parallell nivå.

Jag måste erkänna att jag jobbar bättre ensam, jag avskyr grupparbeten. Jag avskyr tanken av att ha någon som beordrar mig att göra någonting på ett visst sätt, på ett visst antal sidor om en viss sak. Riktlinjer i all ära, men att få jobba och tänka fritt är viktiga förutsättningar för mig för att kunna göra ett bra jobb som jag personligen känner mig nöjd över i slutändan.

Det jag vill komma fram till i denna idéskiss är att jag hade velat prova på hur det är att vara författarinna, att sitta framför ett blankt Word-dokument och känna att jag får skriva precis vad jag vill, hur mycket jag vill. Jag vill i mitt projektarbete skriva en bok. En riktig bok, om att vara en 18-årig tjej i Sverige idag. Stryka under hennes möjligheter, som vi faktiskt har men som vi så lätt gräver ner under allt plugg, all utseende-press, allt jobb och allt annat som kan verka så viktigt i min ålder. Så viktigt, att vi ofta glömmer vad vi faktiskt kämpar så hårt för. Jag säger inte att jag har funnit livets mening eller att jag är en professionell författare, men jag kan försäkra er om att jag ska göra mitt bästa inom ämnet som faktiskt är något som ligger mig nära om hjärtat.

Jag vill hjälpa mig själv genom att hjälpa andra." 

Okay, it's not deadly serious but is something I quickly wrote when I came home from school... Hmm, otherwise I don't know what to have as a project... Suggestions are welcome! ♥

Btw, Trey Songz new album Chapter V is sooooo recommended!! Really relaxing, cosy, autumnly... Love his soft voice.

 
Have a good night!♥

Kommentarer
Postat av: Louise

Jag har aldrig sett mig själv så tydligt, som jag gör i dig.

Gör det Alexandra. Skriv boken. Jag vet att du kan.
Du måste bara sluta tänka på vad som kan hindra dig.
Du har det i dig.

och snälla, låt mig läsa det när du är färdig.

Du inspirerar. Även mig.

2012-09-01 @ 00:38:51
URL: http://www.missnorman.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0